Höns

Jag har i många år haft fåglar som största hobby, men då jag i månadsskiftet nov/dec fick bekräftat att jag fått in ILT, Mykoplasma Gallisepticum och Mykoplasma Synoviae i min besättning så valde jag att avliva alla fåglar och sanera för att så småningom kunna börja om. Jag började med att ta bort ett 30-tal djur under vintern och tog de sista drygt 85 fåglarna under sommaren 2017. Så i dagsläget står jag utan fåglar vilket känns mycket tomt och tråkigt, men intresset finns kvar och längtar tills jag kan börja igen! Jag hjälper även gärna till eller svarar på frågor ifall det är något Du undrar kring dessa fantastiska djur!

Det började med ett lån av två hönor över sommaren, under de sista två åren jag höll på så låg jag vanligtvis runt 100-150 fåglar, varav mycket dock var vaktlar och unghöns. Jag hade i flera år en liten brokig grupp av blandade raser, innan jag bestämde mig för att gå över till rashöns!

Lakenfelder

Jag föll tidigt för rasen Lakenfelder, och efter att ha letat ett tag så hittade jag en uppfödare som jag fick köpa ägg av. Jag hann bygga upp en fin avelsgrupp som jag hela tiden jobbade med att förbättra. När jag ställt ut dem så har jag fått mellan 88-93p, vilket jag tycker är mycket bra eftersom att lakenfelder är en ganska ovanlig ras, och det inte finns så mycket bra lakenfelder i Sverige. Lakenfelder har avelsmässigt en ganska svår teckning, där det hela tiden ska vara kontraster mellan vitt och svart. De ska skänka ett graciöst intryck, och hållningen ska vara vågrät. De är medelgoda värpare, äggen är cremefärgade och ska ligga runt 58g.
Rasens flygförmåga är god, och de kan uppfattas som rätt hispiga.
De klassas som stora höns, lätt ras.

Dvärgkochin

Tanken var att jag skulle ha en ras, Lakenfelder... Men som ni andra hönsnördar vet så har de en förmåga att bli fler. Och jag blev förtjust i denna lilla runda och fluffiga ras! Jag valde att hålla mig till svarta kochin, och har bytt linje ett par gånger innan jag hittade en som jag tyckte var bra! Mina kochin har på utställning fått poäng mellan 90-95, vilket jag var mycket nöjd med samtidigt som jag visste vad jag ville jobba vidare med!
Det är en mycket trevlig ras som är lätt att få tam, och som gärna ruvar! De ska vara små och hjärtformade, man brukar säga att de ska kunna beskrivas med formeln 1x1x1, dvs, lika bred som den är lång och hög. Äggen ska vara begie/bruna till färgen och ligga på minst 30g.
Dvärgkochin är en av våra vanligaste raser, och det är en ras som ofta rekommenderas till nybörjare. Det är jättekul att den är så populär, men jag vill samtidigt höja ett varningens finger, för detta har tyvärr lett till att det finns många "dvärgkochin" som i okunskap blivit korsade med både det ena och det andra (i många fall dvärgsilkes och Mille Fleur) och som sedan kallas renrasiga. Jag vill inte avskräcka, men trycka lite på att vara lite kritisk när man köper in fåglar.
Hösten 2015 så startade vi en specialklubb för just dvärgkochin (Svenska specialklubben för dvärgkochin) och till oss kan du alltid vända dig om du har frågor om rasen, vill ha kontakt med uppfödare eller kanske knyta kontakter med andra som fallit för denna underbara ras! Gå gärna in på vår hemsida och läs mer, där kan du även enkelt bli medlem vilket gör att du får gå med i vår Facebook grupp, får tillgång till uppfödarregister, och kan delta på våra aktiviteter!

Sebright

En ras som väcker mycket uppmärksamhet är sebright, med sin mycket detaljerade och kontrastrika teckning. Jag hade dem i färgen silver-svartsömmad vilket innebär att varje fjäder är vit, med en svart "söm" längst ut. En annan speciell sak med rasen är att de är "hönbefjädrade", vilket innebär att även tupparna är befjädrade som hönor. De saknar alltså de spetsiga hals, sadel och sjärtfjädrarna.
Det är en så kallad urdvärg, eftersom att det inte finns någon stor motsvarighet av rasen. De är mycket dåliga värpare och lägger endast 40-70 ägg om året, och ruvvilligheten ganska svag (men en av mina hönor har ruvat en gång).
Ett stort problem hos rasen är att generna för hönbefjädring även påverkar tuppens fertilitet, vilket i många fall leder till att många ägg som läggs är obefruktade. Ett annat problem är att det dör väldigt många kycklingar i sjukdomen marek. Marek är en förlamningssjukdom som finns i de flesta hönsbesättningar, skillnaden är att de flesta av våra raser är resistenta mot den. Men sebright har inte resistentsavlats mot den, istället har de stora uppfödarna valt att vaccinera kycklingarna som dagsgamla. Detta gör det svårt för mindre uppfödare att hålla på med rasen eftersom att många av kycklingarna man får fram dör.
Jag valde att sluta med rasen eftersom att jag vill kunna föda upp och avla lite, och så vill jag gärna ha raser som producerar en del ägg.

Moderna Engelska Stridshöns

Denna mycket långbenta ras (även kallad MES/mesar) är nog de mest charmiga höns jag har haft! De är mycket lätta att få tama, nyfikna, värper relativt bra och framförallt otroligt coola till utseendet! Det är helt klart en ras jag rekommenderar!

Jag hade en grupp med blandade färger, men jag var sugen på att rikta in mig på spättat.